Det subpiala granulära lagret i storhjärnsbarken hos humana foster,
är en avhandling från 1965 och beskriver upptäckten av ett tidigare okänt
drag i utvecklingen av den mänskliga hjärnan. Anknytningen till Alzheimer,
pannlobsdemens och andra degenerativa hjärnsjukdomar, ligger i att de cellager
som bildas vid detta utvecklingsdrag inlemmas i hjärnbarken, där de medverkar
i associativa funktioner, som drabbas vid degenerativ sjukdom. Det rör sig om
ett sent steg i evolutionen, vilket innebär större sårbarhet.
Av vidare intresse är att detta är ett huvudsakligen mänskligt steg i den fortsatta
evolutionen och något som sålunda skiljer oss från djuren.

Skriften redovisar en utveckling allt ifrån utvandringen av blaster eller stamceller,
som bildar av ett nytt lager (SGL) ytterst i fostrets hjärnbark, till lagrets vidare
utveckling med cellinvandring i barken utifrån samt den tänkbara betydelse för den
mänskliga hjärnbarkens funktion. Den tar även upp det nya cellagrets roll vid
utvecklingsstörningar i barken.

Detta utvecklingsdrag som knappt eller inte alls finns hos lägre djur kan betraktas
som ett sent tillagt evolutionssteg. Troligen sker en successiv utveckling av detta
drag i evolutionen i varje fall hos högre djurarter men är starkt utvecklat först hos
mänskliga foster. Cellagret eller spår därav har under senare årtionden studerats
hos några arter och ansetts skapa förbindelsenervceller i barken (interneuron eller
associativa kontaktneuron). Utvandringen av stamcellerna har nu av andra
återupptäckts 40 år senare, och betraktades som nytt och sensationellt.

Betydelsen av detta cellager är sannolikt att den mänskliga hjärnan tillförs ny,
extra kapacitet i form av speciella associationsceller med en annorlunda
vandringsväg till barken och därmed andra kontaktmöjligheter än vid den tidigare
kända inifrån-och-utvandringen, vilket skulle kunna vara en av orsakerna till
den mänskliga hjärnans högre funktion jämfört med hos djur.

Ett utvecklingsdrag, som på detta sätt läggs till senare i evolutionen, ökar inte
bara hjärnans funktionsförmåga men skapar samtidigt en svag punkt, då sådana
drag är sårbarare än äldre utvecklingsdrag. Inte bara under hjärnan utmognad
men sannolikt även t ex vid degenerativa sjukdomar såsom Alzheimer och
pannlobsdemens.


Det subpiala granulära lagret i storhjärnsbarken hos humana foster.
Dess utveckling och betydelse vid medfödda barkmissbildningar.
(The subpial granular layer of the foetal cerebral cortex in man. Its ontogeny and significance in congenial cortical malformations).
Arne Brun, 1965. Acta pathologica et Microbiologica Scandinavica,
suppl 179. pp 1-98.
Ladda ner här (Obs! engelska)


Arne Brun