Vården för personer med demens och deras vårdgivare varierar
från land till land. I många länder förekommer lite eller ingen vård alls
utanför familjen. Var du än bor, finns några grundläggande saker som
vårdgivaren behöver.
Det är:

• medicinsk hjälp med diagnos och vård

• hjälp att utföra vården

• paus (vila, avlastning) från vårdandet

• regelbundna hälsokontroller för dig som vårdgivare

• information om hemvård, dagcenter eller vård 
  i särskilt boende eller på sjukhem

I din kommun kan du få hjälp och stöd i det dagliga vårdarbetet. Det finns
mycket stöd och information att tillgå, så fråga gärna. Kom ihåg att du inte
är ensam. De ämnen som tas upp här täcker:

Hjälp- och informationskällor

Vård i hemmet

Dagsjukvård

Avlastningsvård

Sjukhem och servicehem

Val av boende

Frågor att ställa till hemmet

Frågor på sjukhemmet

Att ta steget

Hjälp- och informationskällor

"Det lönar sig att be om hjälp, även om den ibland kan tyckas svår att hitta."
Det finns många personer och organisationer som både på frivillig bas och
i arbetet kan hjälpa dig och underlätta ditt vårdarbete. Du kan bland annat
söka hjälp hos:

• läkaren som har ansvar för personen med demens

• socialförvaltningen i din hemstad

• Den svenska Alzheimerföreningen

Rikstäckande Alzheimerföreningar har ofta lokalavdelningar, som kan
berätta om vilka tjänster som finns där du bor. Organisationerna kan bestå
av andra vårdgivare  i samma situation. Kontakt kan också tas med andra
vårdgivare.  Det här är personer som förstår dina behov, dina farhågor och
din oro och som kan visa sig vara ovärderliga källor till information och stöd.
Här finns en lista över lokala Alzheimerföreningar.
Det finns också möjligheter för vårdgivare att lära sig mer om demens och
hur man tar hand om en person med demens. Lokalgrupperna arrangerar
ofta möten med både föredragshållare och praktiska övningar om vård.
Det kan också hända att mer formella utbildningar organiseras både på
regional och lokal nivå. Prova gärna att gå en sådan kurs, eftersom du
då får hjälp att bemöta behoven hos en person med demens.

Vård i hemmet

"Att få hjälp i hemmet är ett sätt för er båda att behålla ert oberoende."
Vård i hemmet är en allmän term för tjänster som syftar till att personer
med sjukdom eller funktionshinder ska kunna fortsätta bo hemma. I vissa
länder finns det flera olika tjänster som utformats för att stötta människor
i deras hem, men dessa varierar från land till land.
För att få tillgång till olika sjukhustjänster måste du kontakta personens
läkare eller specialist. De kan berätta vilken hjälp du har rätt till och vart du
ska vända dig. Om du behöver hjälp med andra tjänster kan du behöva kontakta
socialförvaltningen där du bor. (Se särskilt avsnitt om lagar och förordningar)

Om du är huvudvårdgivare och personen med demens bor hemma hos dig,
eller om du tillbringar en stor del av din tid med att ta hand om denne, kan
du även ha rätt att få hjälp. Det lönar sig att prata med personens läkare,
biståndshandläggare eller lokala stödgrupper och få mer information.

Dagsjukvård
"Med dagsjukvård kan du fortsätta ta hand om personen, samtidigt som du
får tid för dig själv."
Om du inte har möjlighet att ta hand om en person med demens hela tiden,
till exempel under dagarna när du arbetar, kan du överväga ett dagcenter.
De kan vårda personen med demens under vissa regelbundna tider,
när du inte har möjlighet.

Avlastningsvård

"Avlastningsvård kan ge dig lite tid för dig själv."
Avlastningsvård innebär att någon kommer och tar hand om personen med
demens och ger dig en paus från vårdansvaret. Det är viktigt att du som
vårdgivare får vila ibland. Du kan inte ta hand om en person med demens
om du inte själv är i bra form – det innebär att du behöver få ledigt ibland.
Avlastningsvård kan ta sig olika former. Oftast åker personen in på sjukhus
eller sjukhem i en vecka eller två. I andra fall kommer en vårdgivare hem
till er och tar hand om personen med demens, när du är ledig.
Om det finns vårdhem som erbjuder avlastningsvård är det lämpligt att anlita
dem för att se om personen med demens kan tänka sig att bo där när det
blir dags att flytta till ett hem.

Sjukhem och servicehem

"Gör det mindre smärtsamt att överlämna personen i någon annans vård
genom att välja rätt hem."
Att välja att flytta någon du tycker mycket om till ett sjukhem eller ett
servicehem är ett av de svåraste beslut du kommer att behöva fatta.
Men det kan bli lättare om du tar dig tid att välja rätt hem.
Den största skillnaden mellan sjukhem och servicehem är att i servicehem
tar man hand om personer som är mer aktiva och pigga. På sjukhem arbetar
ofta fler sjuksköterskor för att kunna ge vård dygnet runt.

Val av boende

"Se till att det hem du väljer både har rätt nivå på vården och en miljö
som passar personen."
När du väljer ett hem, ska du först kontrollera att man där har möjlighet att
ta hand om en person med demens. Skaffa så mycket information du kan
om olika hem från personens läkare, socialförvaltningen och lokala demens-
stödgrupper.
När du har en lista med telefonnummer till olika hem, ringer du dit och bokar
in ett besök hos så många du kan. Ställ frågor och utifrån dina intryck efter
besöken väljer du ut ett antal hem som du tror kan ge rätt vård, och där
personen med demens kan trivas.
Besök sedan alla de utvalda hemmen tillsammans med personen. Om hemmen
erbjuder avlastningsvård  kan du fråga om personen kan få vara där ett tag för
att känna efter om han eller hon kan tänkas trivas där.
Hela processen kan ta lång tid och vara mycket smärtsam. Men det är viktigt
att du låter det ta den tid det krävs. På lång sikt kan det här ge personen
med demens ett bättre liv och det kan göra flytten lättare för dig.

Frågor att ställa till hemmet

"Genom att ställa frågor kan du få hjälp att hitta rätt hem för personen med demens."
Det här är en lista över frågor som du kan ställa dig själv när du söker efter
ett hem. Ställ dig själv dessa frågor:

• Var ligger hemmet? Är det lätt för vänner
  och familjen att komma på besök?

• Är stämningen i hemmet vänlig,
  välkomnande och hemtrevlig?

• Är det bra möblerat?

• Är det rent och doftar det gott där?
  Det bör inte lukta urin.

• Behandlar personalen folk finkänsligt och
  respektfullt när de hjälper dem att bada
  eller gå på toaletten?

• Är det några aktiviteter  inplanerade?
  Hur är stolarna uppställda?
  Står tv:n på hela dagen?

Fråga på sjukhemmet

• Finns det utrymmen utomhus? Anordnar ni utflykter?

• Finns det en trädgård att vistas i och där de är trygga?

• Finns det tillräckligt med utrymmen där de boende kan sitta?

• Vad har man för rutiner när det gäller rökning?

• Finns det ramper för rullstolar och gåbockar?
  Är toaletterna och badrummen lämpligt utformade?

• Finns det enkelrum?

• Kan man använda sina egna möbler och andra ägodelar?

• Kan de boende använda sina egna rum om de vill
  vara ifred och respekterar personalen deras behov av privatliv?

• Har de boende en egen toalett? Finns det tillräckligt
  många toaletter och badrum för alla boende?

• Hur är maten? Är maten som lagas tilltalande och
  näringsrik? Får man välja mellan olika rätter vid
  måltiderna? Tillgodoser man de boendes behov av specialkost?

• Kan de boende äta i sitt eget rum om de vill det?

• Kan de boende äta vid ett annat tillfälle eller ta
  ett mellanmål, precis som hemma?

• Hur ser arrangemangen ut när det gäller läkarvård?

• Finns det möjligheter till tand- och fotvård?

Att ta steget

"Gör flytten lättare genom att fortsätta att ta hand om personen även
efter flytten till ett hem."
God planering och förberedelse är det bästa sättet att minska stressen runt
flytten. Många får skuldkänslor i samband med flytten, så det är viktigt att
du inser att det är helt naturligt att få dåligt samvete och inte låta den
känslan styra ditt handlande. Glöm inte att du gör det här för personens
bästa, lika mycket som för din egen och din familjs skull. Inget du gör
förändrar resultatet av demensen, så det enda du kan göra nu är att
försöka se till att personen har det bra, är trygg och någorlunda nöjd.
Din roll som vårdgivare behöver inte sluta här. Du kan fortsätta ge personen
din omsorg genom regelbundna besök och genom att hjälpa till vid måltiderna
och när det är dags att bada. Det gör hela övergången mindre
traumatisk för er båda.