Välkomna till Alzheimerföreningens Forum

hej!
nu i ett år har vi går på undersökningar och undersökningar,, för min underbara man har inget närminne, han glömer nästan allt. hela vårt liv är i kaos och ingen hjälp har vi fått. på minnesmottagninge sa dem det är inte minnessjukdom, testerna är avvikande men ingen minnessjukdom skickas oss till lund för att kolla om det är för mycket vätska i huvudet och då sa dem om det är det kan han bli återställd och det har vi levt länge på, tog vår styrka därifrån men nu har provsvaren kommit och dem sa att dem inte kunde hjälpa oss, nu är jag helt slut, jag försöker jobba ta handom barna och min man som har inget minne, men nu äntligen har jag själv ringt komunen och frågat om hjälp, men finns det någon där ute som vet hur jag känner mig lever med min man men saknar han ändå?! någon som känner igen sig?

Hej "FRU"
Ja det måste vara frustrerande jag vet själv, min hustru -41 gick på utredning under hösten 2008 och till sist i januari 2009 kom beskedet ALZHEIMERS sjukdom. För en månad sedan flyttade hon till särskilt boende, ska nu försöka leva ett "nytt" liv, vi har tre vuxna barn.
Du skriver om undersökningar, har din man gått på en sk minnesmottagning, med de rätt många olika delmomenten, vilka även innefattar ryggvätskeprovoch och sk MMT test?
Bra att du tagit kontakt med kommunen, undersök om det finns någon anhörigkonsulent som kan hjälpa dig med råd hur du kan gå vidare.
Återkom gärna med frågor så kanske vi kan råda dig vidare.
Bästa hälsningar
Peter af Petersens
admin för forumet

så skönt att hitta någon som vet vad jag går igenom,,, känns ensamt visst har många runt om oss men ingen förstår min sorg inom mig min man är 40 år och vi har två barn på 10 och 4 år och det gör att det blir mer för mig för jag måste gå in och påminna han vad han har sagt till barna för dem blir ledsna när ena minuten är ja och nästa nej! jag önskar vi kunder få ett besked vad det är som drabbat min man. så man kan hitta en vardag med rutiner m,m .

Hej !!
Min man är 57 men vi har barn 7 och 9år gammla .Det pågår i 2 år vi fick ej hjälp .Alla läkare sade att han jobba för mycket och gåv honom pille mott depression. Mina barn första det inte alls.Dom tro att pappa vill inte komma ihåg dom.
Och som jag känner det går inte beskriva.Kram till er.

Hej Martina, jag har samma problem,vi har med små barn vår yngsta är 4 år jag har letat efter en fru som känner som jag och när jag läste ditt inlägg så känns det som du gör de? Jag har sagt till våra barn att vi måste leva i nuet och skapa minne till oss med pappa/man för det är hos oss minnena kommer att leva vidare och om pappa inte alltid kommer att känna igen er så finns ni alltid i hans hjärta, där kommer ni alltid att finnas och att dom vet att sin pappa älskar dem! Så orättvis!!! Skickar styrka till er!