Stöd till personer med funktionsnedsättning ges i huvudsak utifrån
följande (fyra olika) lagrum:

• Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)

• Socialtjänstlagen (SoL)

• Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

• Lagen om statlig assistansersättning (LASS)

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL)

reglerar bland annat vård, behandling, rehabilitering och habilitering för
personer som vistas i Sverige och är i behov av dessa insatser.

Socialtjänstlagen (SoL)

ger alla personer som vistas i Sverige rätt till en social och ekonomisk trygghet.
Kommuner har utifrån lagstiftningen utarbetat egna policydokument och
riktlinjer för att tydliggöra och underlätta för handläggning av stödinsatser.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

är en så kallad rättighetslag. Innan man kan få insatser enligt denna lag
görs en utredning där handläggaren tar reda på om funktionsnedsättningen
är av en sådan art att personen kan omfattas av LSS.

Lagen om statlig assistansersättning  (LASS)

avser ekonomisk ersättning för personlig assistans när behovet är mer än
20 timmar i veckan.I vissa fall kan man ha insatser enligt flera olika lagar
samtidigt, exempelvis både enligt LSS och SoL.

LSS  personkretsar

Alla har inte rätt till insatser enligt denna lag. De som omfattas av LSS är
personer tillhörande någon av följande grupper (sk personkretsar):
utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd

• betydande och bestående begåvningsmässigt
  funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder
  föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.  

• varaktiga stora fysiska eller psykiska funktionshinder
  som uppenbart inte beror på normalt åldrande och
  som förorsakar betydande svårigheteri den dagliga
  livsföringen och därmed ett omfattande behov av
  stöd och service.

Personer med demenssjukdom kan således bli aktuella antingen i personkrets
2 eller 3.

Personkrets 2 utgörs av de personer som i vuxen ålder fått en hjärnskada med
begåvningsmässigt funktionshinder som följd. Utredning genomförd av experter
(exempelvis legitimerade läkare och psykologer) ska styrka hjärnskada och
begåvningsmässigt funktionshinder. Utlösande faktorer ska vara sjukdomar
av kroppslig art - tumörer, hjärnblödningar, inflammationer eller skador som
föranletts av yttre våld, t.ex. trafikskador. Personer med demens kan omfattas
av personkrets 2, förutsatt att sjukdomen utgör ett betydande och bestående
begåvningsmässigt funktionshinder p g a en hjärnskada i vuxen ålder.

Personer över 65 år  

Lagen avser huvudsakligen  personer under 65 år men funktionshindrade
personer över 65 kan omfattas av LSS om funktionshindret inte beror på
normalt åldrande.
Även när åldrandet förstärker ett funktionshinder kan den enskilde omfattas
av lagen. Förutsättningen är att funktionshindret i sig inte är åldersrelaterat.
Exempelvis kan en person med diabetes ha allvarliga funktionsnedsättningar
till följd av sin diabetes, dvs. en icke åldersrelaterad sjukdom. Sannolikt
kommer dessa funktionsnedsättningar att förstärkas på grund av åldrandet.
Denna försämring ska ligga till grund för behovsbedömningen vad gäller
insatser enligt LSS.  Särskilda regler finns dock för funktionshindrade över
65 år och personlig assistans enligt LSS.

Personer som tillhör LSS personkretsar har inte automatiskt rätt till insatserna
enligt LSS. Först måste det konstateras att den enskilde är i behov av insatsen
och att behovet inte tillgodoses på annat sätt tex genom anhörigas insats.
Det är därför viktigt att det framkommer i utredningen ifall denna börda är
för tung och att det därför finns behov av avlösning och stöd och hur mycket.
Insatserna enligt LSS ska vara varaktiga och samordnade och kontinuitet skall
garanteras. Hjälpen ska vara anpassad till den enskildes individuella behov
och ha en hög grad av tillgänglighet.  Den ska utformas med inriktning på den
enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. LSS är en s.k. pluslag med
en delvis högre ambitionsnivå än SoL. En person som inte bedömts ingå i LSS
personkrets ska alltid erbjudas prövning enligt SoL.

LSS-stödinsatser

• Rådgivning och personligt stöd

• Personlig assistent eller ekonomisk ersättning för
  anlitande av personlig assistans

• Ledsagarservice     

• Kontaktperson

• Avlösarservice

• Korttidsvistelse utanför det egna hemmet

• Korttidstillsyn  i anslutning till skoldag eller under
  lov för skolungdom över 12 år med funktionshinder

• Familjehem eller bostad med särskild service för
  barn och ungdomar

• Bostad med särskild service eller annan särskilt
  anpassad bostad för vuxna

• Daglig verksamhet (endast för personkrets 1 och 2).

Råd och stöd ansöks hos landstinget och ekonomisk ersättning för personlig
assistans över 20 timmar i veckan enligt LASS söks på Försäkringskassan.
Alla andra insatser söks hos kommunens socialtjänst.

SoL-stödinsatser

Enligt SoL ska socialnämnden verka för att människor som av fysiska,
psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får
möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra.

Stödinsatser enligt SoL är bland annat:

• Hemtjänst

• Boendestöd = pedagogiskt stöd i hemmet för att
  utveckla personens förmåga att bli mera självständig

• Larm

• Hemvårdsbidrag

• Avlastning/Korttidsboende

• Ledsagarservice

• Dagverksamhet

• Särskilda boendeformer

Ansökan

En ansökan om stödinsatser enligt SoL och LSS lämnas till kommunens
biståndshandläggare. Ansökan kan göras antingen per brev, per telefon
eller vid ett möte med handläggaren.

Ansökan bör innehålla:

• uppgift om vilken insats ansökan gäller och enligt vilken lag

• uppgift om den sökta insatsens omfattning – precisera
  tex hur många timmar

• varför den sökande är i behov av stödinsatsen

När ansökan har inlämnats ska kommunens socialtjänst skyndsamt
(inom 2 - 3 veckor) bekräfta att ansökan inkommit och inleda handläggningen
av ärendet. När handläggarens utredning är klar ska den sökande få ett
skriftligt beslut. Beslutet anger om ansökan har beviljats helt eller delvis
eller avslagits. Avslagsbeslut, helt eller delvis, kan överklagas till rättslig
instans (länsrätten). Obs att avslaget skall vara motiverat i beslutet.

Bedömningsgrunder

Vid bedömning av rätten till insats enligt LSS ska prövas om behovet
faktiskt tillgodoses på annat sätt. Se ovan under LSS personkretsar.
Vid bedömning enligt SoL räcker det att behovet kan tillgodoses på annat
sätt för att ge ett avslagsbeslut. Även här är det viktigt att svårigheterna
för den sökande att klara detta framkommer i utredningen.

Vid bedömning om den enskilde har rätt till bistånd enligt SoL används
begreppet skälig levnadsnivå. Den enskilde har rätt till bistånd enligt SoL om:

• Behov föreligger

• Behovet inte kan tillgodoses på annat sätt

• Biståndet behövs för att den enskilde ska
  tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Vid bedömning om den enskilde har rätt till insatser enligt LSS används
begreppet goda levnadsvillkor. Den enskilde har rätt till insatser enligt LSS om:

• Han/hon omfattas av någon av lagens
  tre personkretsar

• Behov föreligger

• Behovet faktiskt inte tillgodoses på annat sätt

• Insatserna behövs för att den enskilde ska
  tillförsäkras såväl en skälig levnadsnivå
  som goda levnadsvillkor.

 
Begreppen skälig levnadsnivå respektive goda levnadsvillkor beskrivs inte
närmare av lagstiftaren. För att förstå innebörden av respektive begrepp
får man istället studera rättslig prövning för respektive lag.
Begreppet skälig levnadsnivå kan antas referera till de levnadsvillkor som
gäller för befolkningen i allmänhet. Personer med LSS-tillhörighet bedöms
behöva goda levnadsvillkor för att utifrån sina omfattande funktionshinder
och stort stödbehov kunna uppnå en skälig levnadsnivå.

Målet med LSS är att kompensera för funktionshinder, dvs. det ska inte
vara någon skillnad i levnadsvillkoren för människor med eller utan
funktionshinder. Personer med funktionshinder ska vidare ges möjlighet
att skapa sig ett värdigt liv i gemenskap med andra. Insatserna ska
utformas så att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt
och oberoende liv.

För att dessa mål ska kunna nås ska insatserna anpassas efter den enskildes
behov, som kan variera över tid. Den enskilde ska vidare ha ett direkt
inflytande över planering, utformning och genomförande av insatserna.
Kontinuitet, tillgänglighet, samordning och varaktighet ska karaktärisera
LSS-insatserna.

Den enskildes behov av insatsen bedöms alltid utifrån den enskildes individuella
situation. Normaliseringsprincipen ska vara vägledande. Bedömningen ska
med andra ord ske utifrån en jämförelse med den livsföring som kan anses
normal för personer i samma ålder utan funktionshinder. Valet av insatser
sker mot bakgrund av individens totala situation. Som ett led i behovsbedömningen
prövas om behovet kan avhjälpas eller minskas genom generella åtgärder t ex
bostadsanpassning, tekniska hjälpmedel eller bostadsbyte. Alla insatser bygger
på frivillighet och med beaktande av den enskildes integritet. Insatserna ska,
så långt det är möjligt, utformas tillsammans med den enskilde. Även anhörigas
önskemål ska, med den enskildes samtycke, beaktas. Insatserna ska utformas
så att de bidrar till att den enskilde kan leva ett så normalt liv som möjligt.

Hushållsgemenskap och ansvar

När en person med funktionsnedsättning har rätt till personlig assistans,
eller annan hjälp i hemmet, ska inte den personlige assistenten/vårdbiträdet
ta över den icke funktionshindrades makens/makans rimliga del av ansvaret
för det gemensamma hushållet.

Samma principer kan rimligen tillämpas för:
- par som sammanbor
- par som ingått partnerskap
- person med funktionshinder med delat hushåll.
- person med funktionshinder med hemmavarande barn över 18 år

Vid bedömningen av omvårdnadsbehov ska bedömningen göras som om den
funktionshindrade var ensamstående. Den funktionshindrades make/maka/
sambo/partner/barn ska dock informeras om möjligheterna till anhörig-
anställning och hemvårdsbidrag samt om möjligheter till korttidsvistelse
och avlösarservice.

Ledstjärnan i tillämpningen av ovanstående bör vara insikten om att alla
människor är olika  - men har samma värde med samma rättigheter och
skyldigheter. Den svenska lagstiftningen utgår ifrån Förenta Nationernas (FN)
standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
full delaktighet och jämlikhet.