Det var en smärtsam upplevelse när min egen mamma blev demenssjuk.
Mamma som var en så oändligt kapabel person var plötsligt onåbar för oss syskon.
Men med min son Kalle, som var liten då, var det annorlunda – de hade en kontakt
som fick mig att fundera mycket över livets dimensioner.
Min inställning är klar – varje människa, demenssjuk eller inte, måste få behålla sin
särart och integritet. Jag stöder Alzheimerföreningen för att de arbetar för att göra
livet drägligt för dem som drabbas av demens, både sjuka och anhöriga. Men också
för att de kämpar för att samhället ska ta sitt ansvar, att vården ska visa medkänsla.

Sven Wollter